Dags att uppgradera?
I diverse andra inlägg har jag tagit upp problematiken som uppstår då befolkningen inte har möjlighet att påverka de politiska besluten mellan valen. Vi väljer praktiskt taget våra diktatorer, och lever på deras nåder under mandatperioden. Jag tänker här djupdyka i de olika mekanismer som resulterar i denna skeva maktfördelning, och erbjuda en eventuell lösning på problemet.
Vi sägs ha makten att påverka de demokratiska besluten med olika medel. Dessa medel är statligt sanktionerade vapen mot potentiellt maktmissbruk från regimens sida. Innan jag förklarar hur det kommer sig att dessa medel är fullständigt verkningslösa, behöver jag informera om vissa grundläggande brister i den svenska demokratiska modellen.
Systemanalys:
I praktiken har vi ett tvåpartisystem. Inte i teorin, då vi har ett helt spektrum av riksdagspartier i olika nyanser. Dock har alla dessa partier slutit sig till ett av två politiska block, för att lättare kunna bilda en majoritet i riksdagen och placera sig själva i regeringsposition. Dessa block har genom tiderna närmat sig varandra åsiktsmässigt på så gott som alla punkter utom ett fåtal.
Denna handfull meningsskiljaktigheter framhävs in i absurdum. En fånig skitsak som fördelningspolitik och skillnader på ett fåtal procent hit eller dit i någon skattesats blåses upp tills det framstår som det viktigaste i världen. Samtidigt slänger sig alla partier med urvattnade men positivt laddade begrepp som “jämlikhet”, “demokrati”, “frihet” och “trygghet”, utan att någonsin förklara partiets definition av dessa termer.
Mycket går förbi obemärkt, då båda block är fullkomligt ense om vad som bör göras i dessa frågor. Samtidigt motsäger sig ofta oppositionen förslag som de själva skulle försöka rösta igenom om de satt vid makten, bara för att det är det andra blocket som kom med idéen denna gång. Man vinner lätt populistiska poäng på det sättet.
Frågor som borde vara kontroversiella, men som inte är det på grund av att blocken är eniga, är bland annat mina personliga favoritfrågor: Massövervakningen och friheten på internet, men även annat hamnar i denna kategori, som till exempel frågan om EU-medlemskap, integrationsfrågor, narkotikapolitik, frågor rörande brottslighet, patentfrågor, frågor om omfattningen av vårat militära samarbete med andra stater, och även metaparlamentariska frågor - som till exempel grunderna för det politiska systemet, omfattningen av politikernas uppgifter, maktfördelningsfrågan, olika institutioners varande och icke varande, samt grunderna för det nuvarande ekonomiska systemet.
Den makten som gemene man har över politiken består av folkval. Ett var fjärde år. Detta är, i motsats till vad många tror, knappast ett fritt val. Detta delvis på grund av partiernas många likheter, vilket i praktiken leder till att vissa frågor inte kan komma på tal, eftersom alla partier som sagt tycker så gott som samma sak. Delvis är det också ett problem på grund av att medborgarna inte på något sätt har ett inflytande över vad riksdagen beslutar mellan valen. Vi lever på regeringens nåder, helt enkelt.
Buggtestning:
Det finns i vårat politiska system vissa säkerhetsspärrar mot maktmissbruk från politikernas sida. Vi har till att börja med en grundlag. Denna grundlag är de politiska spelreglerna, som är menade att garantera vissa folkliga rättigheter, friheter och skyldigheter. Politikerna får inte ta några beslut som strider mot dessa regler. Som extra säkerhetsspärr krävs två riksdagsbeslut i två efter varandra följande mandatperioder för att ändra grundlagen. Om folket känner sig våldtaget av politikerna på ett riktigt förnedrande sätt, kan de åberopa dessa regler, och i teorin kan ett beslut på så sätt förhindras. I praktiken är detta dock en långdragen, komplicerad process, och även om nittio procent av folket anser sig ha blivit trampade på, finns det inga garantier för att vi skall få någon upprättelse eller förändring.
Utöver detta grundläggande skydd har vi fri opinionsbildning. Detta innebär att folk får skriva och säga vad de vill, och övertyga andra om att de har rätt. TV och tidningar är de som har störst makt att förändra saker på detta sätt. Problemet här är att de flesta inflytesrika medier står på ena eller andra sidan i blockpolitiken. Därmed ignoreras återigen de frågor där blocken är av samma åsikt, och de frågor där det finns skillnader belyses destå starkare.
Vi har också rätt att anordna demonstrationer, och på detta sätt visa vårat misstycke. Detta är i praktiken ett verkningslöst vapen i vår arsenal, då en demonstration inte har någon bestämmanderätt. Vi kan visa politikerna att vi är upprörda, men de behöver inte lyssna. Oavsett hur många som demonstrerar, kan demonstrationen passera utan att ett politiskt beslut förändras. På sin höjd fungerar en arg folkmassa som en opinionsmätning för missnöjet med den rådande politiken.
Vi har också namninsamlingar, vilka per definition är fullständigt överflödiga som vapen mot ogillade politiska beslut. Beslutsfattarna behöver inte ens läsa den. Det är den politiska motsvarigheten till spam.
Vi kan också få rösta i en folkomröstning. Det är riksdagen som beslutar om vi skall få rösta i en fråga, och enligt svensk lag är folkomröstningar inte ens beslutsmässigt bindande på något sätt, utan endast rådgivande. Det är i praktiken inget annat än en opinionsmätning, om än en mycket dyr, tidskrävande och komplicerad sådan.
Vi sägs också kunna gå med i ett parti och påverka systemet från insidan. Detta är dock tyvärr fullständigt felaktigt i de flesta fall. Det är folk som tycker som partiet, som kommer längst. Om man går med i moderaterna och tycker andra saker än vad moderaterna gör, så kommer man inte direkt att bli ordförande för partiet. Alla institutioner, och framför allt politiska partier, är konservativa per definition. En politisk förening som ändrar sina ståndpunkter drastiskt och ofta får inga anhängare.
Vi kan sist men inte minst starta ett eget parti som belyser de frågor vi anser viktiga. Det är egentligen här som det största problemet ligger. På pappret har vi alla samma chans att påverka opinionen, starta ett eget parti och få folkligt stöd för vår sak, och därmed ta oss in i riksdagen och ändra politiken på så sätt. Förespråkarna för de etablerade partierna brukar snabbt påpeka detta när man kallar den svenska demokratin för bristfällig. Faktum är att detta inte är en lätt sak att göra, oavsett omfattningen av det folkliga stödet för ens agenda.
Det etablerade systemet har en propagandamaskin av drakoniska mått i sin hand: Miljoner och åter miljoner kronor i budget, samt tama medier, som antingen stödjer ett specifikt block, som de flesta tidningar, eller som stödjer systemet som helhet - som SVT. Att organisera någonting så pass stort och krävande som ett politiskt parti, utan att ha stöd av media, och utan att ha de ekonomiska resurser som de etablerade politiska organisationerna har tillgång till, är ett fruktansvärt svårt projekt. Och att komma in i riksdagen innan de politiska beslut man motsätter sig har gått igenom voteringen är så gott som omöjligt.
Man kanske har stöd av så mycket som 80-90% av befolkningen i sina viktigaste frågor, men att organisera alltihopa, få folk att ta en seriöst, få media att uppmärksamma en, skaffa sig en budget, och trycka upp valsedlar, placera dem i alla vallokaler och få in ett parti i riksdagen, är ett projekt som i värsta fall är så gott som omöjligt, och i bästa fall tar många år att genomföra. Och under tiden kan det etablerade systemet klubba igenom vad i helvete som helst utan att vi kan göra något åt saken.
Lösningsförslag:
Problemet med systemet som det är nu är i alla dessa fall att det är ett jätteprojekt att stoppa ett enda politiskt beslut, oavsett hur stor andel av befolkningen som misstycker. Det krävs ett helt politiskt parti med budget i partiklass för att stoppa vilket litet skitbeslut som helst.
Om man faktiskt ger sig på ett sådant jätteprojekt som att stoppa eller få igenom en enda politisk fråga genom att starta ett politiskt parti och kämpa för att få en riksdagsplats, så bagatelliserar media och etablerade politiska organisationer alltihopa med ordet “enfrågeparti” - Egentligen inget dåligt alls, utan bara en naturlig konsekvens av att många människor vill förändra en enda fråga i politiken, som båda blocken är överens om, och som man därför behöver förändra på annat sätt. Tyvärr har det fått en oförtjänt negativ klang.
Det folkliga misstycket kan i och för sig hindra det regerande blocket från att få regera nästa mandatperiod, men detta är i alla fall utom ett fåtal fullständigt verkningslöst, då det andra blocket kommer att fortsätta där det förra slutade i en majoritet av frågorna. Ofta just de frågorna som folket var missnöjda med hos den förra regeringen.
Till exempel: Att rösta på sossarna eller deras stödpartier nästa val kommer inte att riva upp övervakningslagarna, då de röda har samma åsikt som det blå blocket i denna fråga. Samma sak med alla övriga frågor som partierna har gemensamt.
Här kommer mitt förslag in i bilden.
Det man kan göra för att återknyta makten till folket, och bibehålla demokratin även mellan valen, och även i enstaka frågor, är att ge en utomparlamentarisk, icke-partipolitiskt bunden, åsiktsmässigt neutral institution makten att utropa folkval när politiker försöker att köra över sin egen befolkning och ta ogillade beslut över folkets huvuden.
En sådan institution borde inrättas och skyddas av grundlag. Denna institution skall vara fullständigt fristående från riksdag och regering, och ha som enda uppdrag att statistiskt undersöka hurvida folket gillar ett beslut eller inte, och utlysa ett beslutsmässigt bindande folkval i de fall då en betydande majoritet av folket misstycker i en sakfråga.
En sådan institution löser de problem som blockpolitiken skapar, ger folket vetorätt över de politiska besluten i landet, och ger oss möjligheten att stoppa enstaka politiska beslut utan att behöva starta ett parti och kämpa hela vägen in i riksdagen för att vara med och förändra något.
Utöver detta slipper man de problem som direktdemokrati för med sig, nämligen att folket inte har tid att sätta sig in i alla frågor där det behövs ett beslut. Riksdagen kan fortsätta med sitt arbete, och folket kan ägna sig åt sitt, men i de få fall då folket verkligen misstycker, så finns en realistisk möjlighet att dra i nödbromsen.
januari 16th, 2009 at 1:03 f m
intressant som vanligt men du gör en liten miss i analysen. Sett ur din problemformulering (vi kan inte få asen att lyssna) så bör inte svenska flerpartisystemet jämföras med ett tvåpartisystem. Varför? jo just för en grundläggande skillnad mellan dessa, tvåpartisystem har enmansvalkretsar, dvs endast den som får flest röster i en valkrets väljs, dom andra rösterna har ingen verkan. Detta leder till en effektiv ansvarsmodell dvs. är man inte nöjd kan man enkelt rösta bort “sin” politiker. I ett flerpartisystem som i Sverige väljer väljarna parti och partierna väljer politiker dvs. inget ansvarsutkrävande går effektivt då man inte kan peka ut den ansvariga så simpelt. Alltså flerpartisystem innebär bättre representation av väljarnas röster i förhållande till politiker men dom har mer att gömma sig bakom när dom gör något impopulärt, tvåpartisystem innebär bättre ansvarsutkrävande med extremt dålig representation sett till röster, Stor brittaniens liberala parti är ett exempel på detta.
Sen kring diskussionen kring att alla kan bli politiker, starta partier mm. rekomenderar jag Bernard Manins bok “den representativa demokratins principer” vilket slår håll på dom flesta föreställningarna man har om representativ “demokrati”, folks möjligheter att påverka i ett valsystem samt en korrekt förklaring av direktdemokrati.
januari 16th, 2009 at 5:11 f m
Jag tror att du missförstod meningen med inlägget. Att asen inte lyssnar är inte problemet. Problemet är att det system vi kallar demokratiskt inte har en inbyggd failsafe som tvingar dem att göra som vi säger. Jag skiter väl i om de lyssnar eller inte, egentligen, så länge de lyder majoritetens order.
Vi, folket, är deras uppdragsgivare och chefer, och de har missförstått sina arbetsuppgifter å det grövsta när de tror att de har befogenheter att gå emot folkviljan.
januari 16th, 2009 at 12:12 e m
Alltså lyssna (när man talar i demokratiska termer) är detsamma som böja sig efter opinionen (eller vända kappan efter vinden om man så vill), problematiken är att i en valdemokrati ska dom inte fullt ut föreverkliga folkviljan, dom folkvalda ska agera efter folkets intressen inte folkets åsikter.
Du försöker reparera en trasig båt på botten av havet istället för att bygga en ny. Det svenska representativa systemets grund är att vi inte ska påverka den politiska dagordningen, samt oförmögna att utkräva ansvar.
Därav, valdemokrati leder ALLTID till detta, vilka små finurliga failsafe man än sätter in (det tar bara längre tid att nå denna punkt) du skulle snarare vilja ha en deltagardemokrati än en valdemokrati skulle jag tro.
januari 16th, 2009 at 3:46 e m
Problematiskt här. När jag föreslår revolution så är det någon som kommer och säger att extremism aldrig har fungerat, och leder till mer problem än det löser - och när jag faktiskt föreslår en liten förändring av systemet till det bättre, så kommer du och säger att det är för trasigt för att det skall vara möjligt att laga.
Vad i helsike skall man göra då? Flytta ut till en liten hydda i skogen och odla eget braj?
januari 17th, 2009 at 2:18 f m
Jag skulle säga att det var jag i båda fallen om jag minns rätt. Tror du möjligen kan ha insett varför man kallar demokrati (representativ demokrati förstås) det bästa statsskicket i världen därför att den genererar legitimitet så opinionen är på samma sida som dom som håller i makten när det kommer till förändring av systemet.
Men jag är faktiskt inte emot din idé, min poäng var bara att försöka få dig att förstå att det faktiskt inte är lönt att bara försöka göra en ny kommitté (vilket ditt förslag mer eller mindre är).
Låt oss titta lite på idéen, för det första består den inte av de folkvalda, annars skulle vetot mot de folkvalda vara poänglös då chansen att dom lägger ett veto på sig själva… så att vi väljer dom är uteslutet, andra alternativet är att den består av tjänstemän, inte och rekommendera, EG byggde på den principen och man försöker fortfarande med det i princip omöjliga städprojektet. Det sista alternativet som jag ser är det i princip mest internsanta, och det är att dessa ämbeten lottas ut mellan alla som söker. Det garanterar att alla har en i praktiken och teorin lika stor chans till ämbete oavsett, kön, ålder, utbildning, klass, etnicitet osv. MEN om man gör detta, då har man en organisation som övervakar de folkvalda men med högre legitimitet sett från att de styrande ska representera folket, alltså är de folkvalda överflödiga.
Men då har vi återigen gjort om systemet mer än de flesta människor skulle vilja.
Så vill du förändra samhället, ta god tid på dig, demokratin stöter bort snabba lösningar för att den kan.
Så min slutsats när jag kastade mig över just denna fråga för nått år sen var just, flytta till skogs och odla braj… tyvärr… demokratin är helt enkelt för stark för att medborgarna ska kunna ta upp kampen mot den och förväntas vinna nått annat än småfrågor där en kompromiss redan ses som möjlig av de folkvalda.
januari 17th, 2009 at 3:05 e m
Ett par saker som är viktiga att uppmärksamma i det här fallet är att en sådan här institution måste vara oberoende av både riksdag och regering, och får därför inte vara tillsatt av någon av dessa parter.
Faktum är att det inte över huvud taget skall vara ett politiskt organ, utan snarare ett statistiskt. Organisationens uppdrag skall vara att ta reda på när en betydande majoritet (Procentsatsen låter jag vara osagd) misstycker i en sakfråga.
Detta organ utlyser då ett folkval i denna fråga.
För att ta bort den mänskliga faktorn så kan vi automatisera hela processen. Låt en dator sköta det istället, så slipper vi problemen som uppstår när människor bestämmer.
En dator med ett givet script för att kontrollera riksdagens beslut mot folkviljan skulle garantera att reglerna efterföljs, eftersom datorer följer sin programmering.
Det kan potentiellt räcka med att inrätta ett internetpoll som Sveriges högsta styrande organ. Om många människor går och röstar ned ett förslag på en viss hemsida (givetvis med alla relevanta säkerhetsspärrar mot hacking och spam), skapad för detta syfte, så utlyses ett riktigt, manuellt folkval.
januari 19th, 2009 at 1:55 f m
Alltså i teori intressant, men hur gör man med t.ex. dom som inte har datorer, datorvana. Hur garanterar man att inte resursstarka grupper helt enkelt köper pensionärers användarnamn osv. samt hur mäter man när politiker går emot folkviljan? Vid frågor som FRA är svaret givet men vid t.ex. ökad hundskatt? eller budgetförhandlingar…
Alltså här har vi kärnan i problematiken med representativt styrelseskick, desto mer demokrati som införs desto mindre fungerar det…
januari 20th, 2009 at 11:42 f m
Du har rätt i din problemformulering men din lösning är egentligen ingen lösning. För varför skulle politikerna, som är de som bestämmer, införa något sådant som du föreslår? Det kommer naturligtvis inte ske.
Däremot finns det något annat som faktiskt är snarlikt. Ett direktdemokratiskt parti skulle få precis den effekt du eftersträvar om det blir tillräckligt stort. Ett direktdemokratiskt parti som fungerar enligt representativ direktdemokratiskt princip låter partimedlemmarna/folket själva gå in och styra upp saker och ting när de känner att det blir nödvändigt. Och framförallt är det upp till oss själva att rösta fram ett sådant parti och inget som ges oss från ovan av politiker.
Det finns redan sådana här direktdemokratiska partier. Dock mycket små. Ett heter Direktdemokraterna (www.direktdemokraterna.se). Det bästa vi kan göra är att stödja dem.
januari 20th, 2009 at 3:33 e m
Det är illegalt att köpa röster redan i nuläget, så detta argument är irrelevant.
Politiker går emot folkviljan om en klar majoritet röstar emot ett förslag på den här förvalhemsidan. Då detta sker, utlöses folkval i en sakfråga. Folkvalet har bestämmanderätt. Det riktiga valet sker alltså inte på internet. Förvalet är bara det som utlöser det riktiga folkvalet.
Jag ogillar sådant här detaljbögeri egentligen. De exakta procentsatserna som skall krävas för att folkval skall utlösas lämnar jag åt folk som förstår sig på statistik.
Om en betydande majoritet misstycker i budgetförhandlingarna eller vid hundskatter, så utlöses uppenbarligen folkval enligt precis samma regler. Jag tvekar dock på att låt oss säga 60-70% av folket skulle bry sig tillräckligt mycket för att utlysa val i hundskattsfrågan. Dessutom innefattas sådana frågor i traditionell blockpolitik, och man kan förändra sådana beslut genom blockpolitiska metoder.
januari 23rd, 2009 at 11:34 f m
herregud! Politikerna ska representera väljarna vilket med samma logik gör alla dina argument irrelevanta.
Detaljbögeri är tyvärr det du får kasta dig ner i om du ska titta på reformering av vårt representativa system därför att det är detaljbögeri. Representativa systemet är stort, krångligt och svåråtkomligt.
Samt dessa små detaljer belyser ett par problem alla har inte eller kan använda datorer (beroende på total avsaknad av datavana) i sverige, vilket helt enkelt innebär att dom som kan rösta inte är hela folket alltså inte en demokratiskt tillvägagångsätt. Nu syftar jag på vissa gruppers möjlighet att delta för att utlysa folkomröstningar.
Men jag måste fråga dig, nu när du tagit bort organet eller dataprogrammet som mäter folkviljan utan gått över till att folk ska skriva under en lista för att kräva folkomröstning (som jag tolkade senaste inlägget), då räcker det väll med att införa folkomröstningsreglerna från Schweiz?
Men om du vill ha Schweiz system, behöver du inte tänka på datorer alls, där fungerar flera sätt att få fram tillräckligt stor namninsamling för att utlysa folkval.
april 7th, 2009 at 3:29 e m
Jag tycker att blogginlägget är mycket välskrivet och har en bra lösning. Problemet är: huru införa denna institution?
april 17th, 2009 at 2:05 f m
Beklagar om jag postar i en gammal tråd, men jag har just upptäckt dig!
Inlägget (och svaren) behöver jag tänka igenom… men än så länge föder det ideér…goda ideér!
En fråga dock, på tal om “ordmagi”, vad F-N är “detaljbögerier” egentligen?
… är det “nyspråk” för “det är oviktigt” eller, för det är väl knappast två detaljer som sätter på varandra i *…?
???: ITC
april 17th, 2009 at 2:00 e m
Detaljbögeri är väl mer eller mindre just att ta en eller ett fåtal detaljer, få dem att… just det, och sedan låtsas att hela showen handlar om dessa bögande detaljer, istället för, säg, helheten och resonemanget i stort. :p
mars 3rd, 2010 at 6:25 e m
[...] direktdemokrati, av tidigare angivna skäl. Mitt förslag är kopierat från bloggen Reality Check (http://www.keyboardrebellion.net/realitycheck/?p=76), och lyder: en från riksdag och regering helt fristående, åsiktsmässigt neutral institution [...]