Reality Check

Eftersom folk tenderar att hänvisa till något som kallas “Sunt förnuft” i försvar av sina åsikter, kan det vara dags att förklara vad detta uttryck egentligen innebär.

Att prata om sunt förnuft är lite folkligt. Man uttrycker att man har en vanlig, hederlig syn på vad nu än sakfrågan gäller, precis som de flesta andra människor i samhället. Dock döljer detta retoriska grepp, som ni kommer att se, ett riktigt fult angrepp, riktad under bältet på debattmotståndaren.

Någon som försvarar sina åsikter genom att hänvisa till sunt förnuft eller vanligt folkvett hävdar att deras ord bär någon form av sanningshalt endast eftersom påståendet är i fas med den allmänna uppfattningen. Detta illustreras bäst enligt denna formel:

1. En majoritet av folket anser att X är sant.

2. Alltså är X sant.

Att hävda att ens egen åsikt är sunt förnuft insinuerar också i ett svep att åsikter och slutsatser som inte överensstämmer med allmänhetens, varken kan vara sunda eller förnuftiga. Det insinuerar även att det finns typer av förnuft som är “osunda” - Till exempel den typen av förnuft som hävdar att fakta och logik är att föredra framför populistiskt tyckande.

Trots det vid upprepade tillfällen bevisade faktum att den allmänt rådande uppfattningen kan vara inkorrekt, finns det människor som använder sig av det intellektfientliga “sunda förnuftet” för att försvara sina åsikter utan att behöva ge sig in på en diskussion om sakfrågan.

Ett bra exempel på denna smaklösa, retoriska pungspark är amerikanska kreationister som in absurdum hävdar att deras “intelligent design” bygger på något de kallar sund vetenskap, eller “Sound Science“, men tricket förekommer tyvärr alltför ofta i debatter även på denna sida Atlanten.

Ofta är “sunt förnuft” det argument som blir kvar när en konservatists sista riktiga argument för att hålla fast vid en utdaterad tradition har fallit. Om man vill vara riktigt krass är det helt enkelt inget annat än ett genetiskt argument, närmare bestämt ett Argumentum ad Populum, och därmed ett simpelt retoriskt fel.

Med andra ord är hela begreppet ett uttryck för att uttalaren av orden har en grundlös åsikt som debattören inte över huvud taget kan försvara med rationella argument.

This entry was posted onsdag, mars 4th, 2009 at 3:25 f m and is filed under NiDBiLD, Ordmagi. You can leave a response, or trackback from your own site.